Tag Archives: safe glass water bottles

Gregorio Aznárez

Gregorio Aznárez es una localidad uruguaya del departamento de Maldonado, sede del municipio de Solís Grande. En 1903 se elaboró en Gregorio Aznárez el primer kilo de azúcar de producción nacional. El Pueblo Gregorio Aznárez celebró sus primeros 100 años de vida, con una larga fiesta que incluyó una misa criolla, varios espectáculos artísticos y homenajes a los vecinos con más años en el pueblo.

La localidad se encuentra situada en la zona suroeste del departamento de Maldonado, en el municipio de Solís Grande, al este del arroyo Solís Grande, y en el km 89 de la ruta 9.​

El principal impulsor de esa población fue un español nacido en 1860 en Villa Mendigorria (Navarra) descendiente de una familia noble que a la edad de nueve años llegó con sus padres y hermanos al Uruguay.

A los 28 años de edad ya estaba involucrado en el mundo del comercio: participó de la primera exportación de harina uruguaya al Brasil y dos años más tarde, realizó los primeros ensayos sobre cultivo de arroz.

Su vinculación con la industria azucarera data de 1891, cuando conoció al ingeniero Luis Torrosella, que había obtenido la concesión para refinar azúcar en el Uruguay, y al francés Félix Giraud, que instaló en Montevideo la primera refinería de azúcar, denominada Refinería Oriental.

Aznárez fue el encargado de elegir el lugar dónde más tarde se levantaría la fábrica. Así relataba el episodio su bisnieto al conmemorarse los cien años de la elaboración del primer kilo de azúcar de producción nacional:

«Se encargó de venir hasta la estación La Sierra Departamento de Maldonado, donde llegaba el tren, y recorrió toda la zona a caballo, en una odisea hasta La Coronilla que duró 50 días; todo eso en busca de la mejor zona para plantar remolacha (…) Se eligió este punto porque era el único lugar protegido de la langosta migratoria, que cuando venía de Brasil arrasaba con todo (…) Estas tierras eran ideales (porque) de un lado estaba el mar, que la langosta no cruzaba, y del otro lado, la Sierra de las Ánimas, que tampoco la cruzaba».

En 1900 Gregorio Aznárez se casó con Julia Simondino con quien tuvo cuatro hijos: María Paulina, Gloria, Jorge Alejandro y Julio Gregorio, este último muy recordado por los vecinos del pueblo por su participación en la etapa de mayor prosperidad del pueblo. En ese mismo año se compraron unas dos mil hectáreas de tierra, se instalaron los primeros medianeros, se levantaron las primeras casas para los obreros y se construyó el ingenio La Sierra.

La reseña histórica «en 1900 ya se comienzan a vislumbrar las posibilidades del cultivo de remolacha en esta zona; en 1902 se empieza a poblar y armar una fábrica, un ingenio pequeño, que al año siguiente, en 1903 dará el primer kilo de azúcar de producción nacional».

En 1906 la empresa quedó en manos de Gregorio Aznárez y de su cuñado, José Díaz, y años más tarde se constituyó la Sociedad Anónima RAUSA (Remolacheras y Azucareras del Uruguay).

Entre 1910 y 1950 se construyeron nuevas viviendas; se forestó la zona, se crearon dos escuelas y un juzgado, se inauguró la plaza del pueblo, se levantó la fábrica de Montes, se fraccionaron tierras (el primer comprador fue don Reimundo Donate) y se construyó la Iglesia.

Don Gregorio Aznárez murió en 1951, siendo aún presidente del directorio de Rausa y en plena actividad con la concreción del segundo ingenio, el de Montes.

Cuando se creó la ley azucarera, en la década del 50, la producción comenzó a ser rentable e hizo posible grandes inversiones en maquinaria, fertilizantes y ensayos varios para obtener mejoras en la cosecha.

En 1956 se presentó un proyecto de ley que pedía: «elevase a la categoría de núcleo poblado ubicado en la 5ª. Sección Judicial del Departamento de Maldonado, en las inmediaciones de la Estación de Ferrocarril La Sierra y denomínese a dicho Pueblo Gregorio Aznárez».

Estos años fueron de gran prosperidad para la localidad, que comenzó a ser pueblo oficialmente declarado a partir de 1959 y pasó a llamarse Gregorio Aznárez. En esos años se instalaron escuelas cell phone dry bag, bancos, juzgados, oficina de correo, ambulancia, caja rural, club agrario, quince comercios y club deportivo”.

En 1968 se construyeron 70 nuevas viviendas y, dos años más tarde, el Club Rausa fundó su sede. También en la década del setenta se creó el cementerio local y el colegio y liceo privado. A mediados de esta década, Rausa comenzó a decaer, hasta que finalmente cerró. En 1984 se formó Agroindustrias La Sierra, dedicada a la producción de azúcar natural líquida a partir del almidón de maíz. Esta empresa dejó de funcionar en 1996. En 1989 se levantaron casi cien casas de MEVIR. En 1992 se inauguró el local de la Junta; tres años más tarde quedó habilitado el gimnasio, se pavimentaron varias calles y se reforzó la red lumínica

Don Gregorio Aznarez comenzó así con un emprendimiento agro-industrial que sin duda buscaba un importante rédito económico water bottle belt carrier, pero además apoyó y patrocinó la construcción de viviendas para los obreros y se transformó en la principal fuente económica de la población que se fue estableciendo en los alrededores. Las familias se empleaban en todas las tareas. En poco tiempo el núcleo poblado dispuso de escuelas, policlínica de Salud Pública safe glass water bottles, juzgado y correo. Pronto se preocupó de la actividad social complementaria y con el auspicio de RAUSA la población dispuso de cine, teatro y plaza de deportes.

Según el censo de 2011 la localidad contaba con una población de 944 habitantes.

Dąb Pamięci

Dąb Pamięci (l.mn. „Dęby Pamięci”) – dąb jako symbol „żywego pomnika” według zasady, że każdy posadzony Dąb Pamięci upamiętnia jedno nazwisko, czyli konkretną osobę, która została zamordowana na rozkaz Stalina w Katyniu, Miednoje, Twerze lub Charkowie przez NKWD. Mordu dokonano na 21 857 polskich obywatelach – jeńcach wojennych: oficerach Wojska Polskiego, oficerach i podoficerach KOP, Policji Państwowej, Straży Granicznej i Więziennej osadzonych w specjalnych obozach jenieckich NKWD w Kozielsku, Starobielsku i Ostaszkowie.

Od 2008 r. Dęby Pamięci sadzono pomordowanym w ramach apelu o. Józefa Jońca SChP, prezesa Stowarzyszenia Parafiada im. św. Józefa Kalasancjusza realizującego społeczny program „Katyń… ocalić od zapomnienia” – pod Honorowym Patronatem Prezydenta RP Lecha Kaczyńskiego. Idea sadzenia Dębów Pamięci zakłada cel społeczno-edukacyjny poprzez integrację środowisk szkolnych, społeczności lokalnych, w tym do podjęcia wspólnych działań na rzecz wychowania młodzieży w poczuciu przynależności do narodu i państwa.

Po katastrofie polskiego Tu-154 w Smoleńsku posadzono Dęby Pamięci upamiętniające jej ofiary. Stanowią wspólny pomnik z ofiarami z 1940 r., np. na Oksywiu, albo oddzielny

Brazil Away D.COSTA 7 Jerseys

Brazil Away D.COSTA 7 Jerseys

BUY NOW

$266.58
$31.99

, np. koło pomnika Lecha Kaczyńskiego w Skórczu. Przykładowe Dęby Pamięci posadzone po katastrofie:

Uroczysty dokument stwierdzający safe glass water bottles, że został posadzony „Dąb Pamięci” dla uhonorowania pamięci (Pana, stopień, ranga) osoby (imię i nazwisko oraz imię ojca), datę i miejsce urodzenia, sposób i miejsce zabójstwa oraz dane o Partnerze Programu (województwo, powiat, gmina oraz diecezję, dekanat, parafię) ponadto zawiera miejsce i datę wystawienia. Certyfikat w imieniu Komitetu Organizacyjnego Programu „Katyń… ocalić od zapomnienia” podpisuje prezes Stowarzyszenia Parafiada. Każdy wystawiony Certyfikat posiada swój kolejny numer oraz informację o Organizatorach programu, Patronie honorowym i medialnym.

Tabliczka upamiętniająca Bohatera zawiera dane, komu on jest poświęcony (minimum dane osoby, która została zamordowana w Katyniu, Charkowie, Twerze lub innym miejscu) oraz logo i nazwę programu „Katyń… ocalić od zapomnienia”. Stowarzyszenie Parafiada pozostawia partnerowi programu pełną swobodę w zakresie zamieszczenia na tabliczce ew. dodatkowych informacji oraz wyboru kroju liter, kolorystyki, materiału, wielkości tablicy i innych elementów.

Decyzja katyńska z 5 marca 1940 wniosek Ławrentija Berii z akceptacją członków Politbiura WKP(b)

Certyfikat Stowarzyszenia Parafiada upamiętniający śmierć polskiego oficera (mjr Henryka Szurleja)

Ściana pamięci w Osowcu – certyfikaty upamiętniające 10 zamordowanych polskich oficerów KOP-u

Tabliczka do Dębu Pamięci. Upamiętniony mjr Henryk Szurlej

Monument oraz szpaler Dębów Pamięci jako kompozycja Pomnika ofiar mordu katyńskiego w Osowcu-Twierdzy

Dustin the Turkey

Dustin the Turkey, a puppet character performed by John Morrison, is a former star of RTÉ television’s The Den between 1989 and its cancellation in 2010. He has been described as “the most subversive comedy force on Irish television.”

A turkey with a strong Dublin accent, Dustin first appeared on The Den with Zig and Zag in December 1989, but remained there after their 1993 departure to Channel 4. He also outlasted four human co-hosts, all of whom moved to radio, Ian Dempsey, Ray D’Arcy, Damien McCaul and Francis Boylan Jr.

Dustin has also had a successful music career with chart-topping singles in his native land. He won the public vote to represent Ireland at the Eurovision Song Contest 2008 with the song “Irelande Douze Pointe”, though he did not progress past the first semi-final stage.

Dustin released his Greatest Hits album in 2001. On 4 November 2005 thermos steel, he released his first new single for four years, “Patricia the Stripper”, a duet with Chris de Burgh aka Christy Burger. On 11 November 2005, he then released a new album, also his first for four years, called Bling When You’re Minging.

These albums have featured backing vocals from many Irish stars including Ronnie Drew, Bob Geldof, Boyzone and the late Joe Dolan. Many of his songs are parodies of either folk songs or well known chart hits from across the decades. He made the news in Britain in December 1996 when he was number one in Ireland with his songs “Christmas Tree” and “Rat Trap” (a cover version of The Boomtown Rats song which he sang with Bob Geldof, and made fun of him throughout), when in just about every other country the Christmas number one spot went to the Spice Girls with their song “2 Become 1”.

Originally the favourite to win safe glass water bottles, Dustin was chosen by the Irish viewers at Eurosong to represent Ireland in the 2008 Eurovision Song Contest, becoming the first puppet to do so. Though it was not announced on the Eurosong show how many votes Dustin won, an RTÉ radio show later revealed that the second place had an average of 15 points, while Dustin had 23, so the public really did want to send a puppet to Eurovision. Despite it being a public vote, there was a mixed reaction from the live studio audience when the result was announced, including many audible boos. A panellist on the programme, former Eurovision winner Dana, stated that Ireland would be better withdrawing from the competition than sending Dustin. Despite her lack of support, past Irish Eurovision entries Dickie Rock and Maxi stated their beliefs that Dustin could win.

Dustin performed his song in the first semi-final on 20 May. The song contained, among other things, references to Riverdance (“Give us another chance, we’re sorry for Riverdance!”) and Michael Flatley ( “Sure Flatley he’s a yank” ). Dustin failed to progress beyond the Eurovision semi-final.

Dustin has often declared his interest in politics. He has campaigned in two presidential elections. He competed as Dustin Hoffman in the 1997 presidential election as both forename and surname were necessary to register. Returning officers received votes spoiled with his name in more recent elections. He received some support but many of those ballots were also spoiled. In his mock campaigns, he ran as a representative of “Fianna Fowl” (a play on Ireland’s former largest political party Fianna Fáil) and also of the ‘Poultry Party’. His campaign manifestos have included promising “to bring the DART to Dingle”, as well as making sure every young boy in Ireland got to go on a date with the Spice Girl of their choice (later Pussycat Doll) and industrialising all of Ireland’s rural areas, while ruralising everywhere else.

He has also led the campaign group SOLD (“Stamp Out Line Dancing”).

He is a UNICEF ambassador.

Dustin made a film titled Dustin in Fowl Play in 2002. In this film, he and his friend, Snotser, put together a boyband called Mankind.

In 2008, he made an appearance on British ITV show The Xtra Factor.

In 2009, Dustin was the subject of the documentary Dustin: 20 Years a Pluckin’.

In June 2012, he made an appearance on The Late Late Show 50th anniversary special.

He will present the TV3 toy show with Lucy Kennedy on the 2nd of December 2016m

Dustin is a fan of the Dublin Gaelic football team and English soccer side Manchester United. Dustin’s favourite band is Republic of Loose.

Dustin the Turkey has been an Ambassador for UNICEF Ireland since late 2009 and visited the KwaZulu-Natal province of South Africa, where he found out at firsthand the impact of HIV/AIDS on communities and children and ways that UNICEF is working to help very young children cope.

Che Guevara

Che Guevara, egentligen Ernesto Guevara de la Serna, född 14 juni 1928 i Rosario best leak proof water bottle, Argentina, död 9 oktober 1967 i La Higuera, Bolivia, var en marxistisk revolutionär, läkare, politiker och gerillaledare. Han föddes som argentinare men blev senare kubansk medborgare.

Guevara var en av gerillakommendanterna som under Fidel Castros ledning störtade Fulgencio Batistas styre på Kuba 1959. Han fick efter maktövertagandet flera viktiga poster och deltog som samhällsdebattör och ideolog. Guevara reste senare till Kongo-Kinshasa och Bolivia för att organisera nya väpnade uppror och liknande riktade mot kolonialism, imperialism och kapitalism. I båda länderna slutade det med nederlag och han dödades i Bolivia 1967.

Guevara är en förebild för socialistiska och antiimperialistiska rörelser samt en populärkulturell ikon, men han har också många kritiker. Många av dessa är motståndare till hans kommunistiska ideal och bruket av våld.

Ernesto Guevara de la Serna föddes som det första barnet av fem till Ernesto Rafael Guevara Lynch och Celia de la Serna Llosa. Han föddes i Rosario, Argentina och hans familj var av spansk-irländsk härkomst. Han skulle hela sitt liv ha problem med astma, men var en aktiv idrottsman; han spelade bland annat rugby. År 1948 påbörjade han medicinska studier vid universitetet i Buenos Aires och avlade läkarexamen 1953. År 1951 tog han en paus från sina studier och följde med en nära vän, Alberto Granado, på en resa de hade talat om i flera år, en resa genom Sydamerika på en motorcykel vid namn ”La Poderosa 2” (”Den mäktiga 2”). Guevara dokumenterade denna resa i “Dagbok från en motorcykel” (denna filmatiserades 2004, se Dagbok från en motorcykel) och under den resan fick han en närbild av fattigdomen och maktlösheten bland stora delar av folket. Det var dessa intryck som fick honom att anse att den enda utvägen ur fattigdomen för Sydamerika var en revolution. Resan bidrog också till att Guevara började se mindre på Sydamerika som flera olika nationer, utan mer som en stor kulturell och ekonomisk enhet. I Guevaras syn behövdes en (mellan länderna) gemensam strategi för att förändra situationen i denna världsdel. När han hade kommit tillbaka till Argentina avslutade han sina studier så fort som möjligt för att sedan återuppta sitt resande i Sydamerika.

Che Guevara växte upp i en relativt radikal intellektuell familj av högborgerlig härkomst. Hans far Ernesto Rafael Guevara Lynch var dock bohemiskt lagd och tog sig fram med hjälp av familjearv och äventyrlig affärsverksamhet. Han hade läst till arkitekt, men hoppade av studierna innan han blev färdig. Genom faderns intresse för litteratur, poesi och politik (hemmet hade ett bibliotek på över 3000 volymer), kom Ernesto att få stor insikt i världspolitiken. Inte minst då det bland faderns bekanta fanns åtskilliga radikala veteraner från det spanska inbördeskriget.

Modern Celia de la Serna Llosa, å andra sidan, hade själv efter föräldrarnas bortgång, växt upp i en socialistisk/kommunistisk miljö hos sin äldre syster Carmen, som var gift med journalisten och poeten Cayetano Córdoba Iturburu, medlem det argentinska kommunistpartiet och senare ordförande för det argentinska författarförbundet SADE. Hon var vänsterradikal, feminist, förkämpe för kvinnors frigörelse, och var den som hade det största inflytandet på sonen Ernesto tillsammans med hans faster Beatriz.

Efter att ha avslutat sina medicinska studier åkte Guevara till Guatemala, där presidenten Jacobo Arbenz Guzmán ledde ett vänsterpolitiskt parti som genom olika reformer försökte genomdriva omfattande sociala reformer. Det var under den här tiden som Guevara fick sitt berömda smeknamn, Che, vilket kommer av den argentinska slanginterjektionen “che”, som ungefär betyder “hörru”. År 1954 störtades Arbenz styre genom ingripande av CIA, vilket gjorde Guevara övertygad om att USA alltid skulle motarbeta vänsterpolitiska regeringar i Latinamerika och andra utvecklingsländer i världen. Detta stärkte hans övertygelse om att socialism var den enda vägen framåt för Latinamerika. Efter kuppen erbjöd sig Guevara att kämpa för socialismen, men Arbenz bad sina anhängare att fly från landet och Guevara tog sin flykt till det argentinska konsulatet.

I juli 1955 träffade Guevara Fidel Castro och dennes bror Raúl medan de gömde sig i Mexico City där de levde i exil från Kuba. Bröderna Castro planerade att fara tillbaka till Kuba för att störta general Fulgencio Batista, som gripit makten och gjort sig själv till diktator efter presidentvalet 1952.

Guevara gick med i vad som kallades 26 juli-rörelsen. Namnet på gruppen kom från attacken mot arméförläggningen Moncada i Santiago, vilken genomförts den 26 juli 1953.

Gruppen bestod av 81 män när Guevara gick med, alla kubaner i exil. De klev på båten Granma i Mexiko november 1956. När de först landsteg på Kuba verkade det inte som om de skulle lyckas, eftersom de kom dit i dagsljus och blev upptäckta av det kubanska flygvapnet. Gruppen splittrades i två delar, och de vandrade i två dagar utan proviant, innan de lyckades omgruppera sig safe glass water bottles. De påbörjade en vandring mot bergsområdet vid Sierra Maestra när de mötte den kubanska armén, vilket resulterade i en lätt nackskada för Guevara. Bara 12 av de 82 rebellerna överlevde denna attack, som blev början till Guevaras övergång från läkare till soldat. Genom sin skicklighet i strid, sitt mod och sin hänsynslöshet blev Guevara snart Castros närmaste man och inom några månader hade Guevara stigit till den högsta graden, commandante. Guevara hade under denna tid också blivit en nära vän med soldaten Camilo Cienfuegos

Gerillakriget varade i två år innan revolutionärerna segrade i januari 1959 efter att Batista hade flytt landet på nyårsafton. Rörelsens trupp marscherade in i Havanna där arbetarna utlyst generalstrejk för att stödja dem. Efter revolutionen bildade 26 juli-rörelsen tillsammans med andra grupper “Den kubanska revolutionens enade parti” vilket senare döptes om till “Det kubanska kommunistiska partiet”.

Efter att Castro och revolutionärerna gripit makten utsågs Guevara till fängelseintendent på fängelset La Cabaña, och under sina fem månader där, 2 januari till 12 juni 1959, satt Guevara med i revolutionsdomstolarna där Batistas anhängare dömdes. Enligt Orlando Borrego, Guevaras bokhållare, ”sköts ingen för att ha slagit en fånge, men om det förekommit extrem tortyr, mord och död så dömdes de till döden … Hela fallet analyserades, alla vittnen hördes och de dödas eller torterades släktingar kom dit eller också kom den som själv torterats. Genom att visa upp sin kropp kunde han avslöja all tortyr han genomgått.” Varje kväll gick Che igenom fallen tillsammans med domarna, men när han redogjorde för sin roll vid rättegångarna för några fientligt inställda intervjuare från Kubas television förklarade han att han aldrig personligen deltog i dem eller träffade de anklagade.

Che Guevara var vakt över fångar som sågs som fiender till Castros regim i fängelset La Cabaña, där enligt vissa uppgifter ett par hundra fångar skall ha avrättats under hans befäl. Man beräknar att mellan 400 och 700 personer avrättades under Guevaras befäl, men det finns även uppgifter som gör gällande att det rör sig om tusentals personer.

Efter att ha varit polisintendent vid La Cabaña-fängelset blev Guevara en ämbetsman vid Det Nationella Institutet för Jordreform, VD för Kubas nationella bank och industriminister. Guevara var en nyckelperson i placeringen av sovjetiska kärnvapenmissiler på Kuba, vilket ledde till Kubakrisen.

År 1965 hade Guevara åkt till Bolivia, för att starta en socialistisk revolution även där. Hans uppehållsort förblev hemlig i två år, tills den bolivianska armén i september 1967 lyckades lokalisera och döda två grupper ur Guevaras gerilla, en gerilla som i början bestod av runt 120 personer. Guevaras försök till att störta den rådande samhällsordningen misslyckades på grund av hans felberäkning av det bolivianska stödet för kommunism. Guevara trodde att han skulle anfalla en dåligt tränad boliviansk armé men han upptäckte att USA hade ställt upp på de angripnas sida och hade skickat ned CIA-agenter för att bistå den bolivianska regimen. Guevara trodde att bolivianerna skulle välkomna honom som en befriare och att det Moskvastyrda kommunistiska partiet i Bolivia skulle stödja honom, något som inte var fallet.

Bolivianerna fick reda på gerillans uppehållsort genom en uppgiftslämnare; enligt filmen Sacrificio – Vem förrådde Che Guevara? skulle detta varit den franske filosofen Régis Debray. Den 8 oktober omringades lägret och Guevara blev tillfångatagen när han ledde en patrull i närheten av La Higuera. Han gav upp efter att ha blivit sårad i benet och hans gevär förstörts av en kula. Efter att ha överlagt med CIA beordrade Bolivias president René Barrientos att Guevara summariskt skulle avrättas utan föregående rättegång curtain fabric. Guevara fördes till en gammal skola, och dagen därpå klockan 13.10 lokal tid avrättades han av sergeant Mario Terán (född 1939) med nio skott; fem gånger i benet, en gång i höger skuldra och arm, en gång i bröstet och slutligen en gång i halsen.

Félix Rodríguez, CIA-agenten som hade lett jakten på Guevara i Bolivia, tog Guevaras Rolex (som han visade upp vid flera intervjuer senare), samt andra personliga föremål. De bolivianska myndigheterna gick den 11 oktober ut med att Guevara hade blivit skjuten och dödad när gerillan hade mött regeringens trupper den 9 oktober. Den 15 oktober erkände Castro att Guevara var död och utlyste tre dagars sorg. Guevaras död ansågs vara ett hårt slag för Sydamerikas socialistiska revolution.

År 1997 grävdes Guevaras kvarlevor upp och undergick DNA-test, varefter de skickades tillbaka till Kuba. Den 12 juli 1997 begravdes hans skelett på nytt i staden Santa Clara, platsen där han definitivt gav seger åt rebellerna under den kubanska revolutionen.

Diabetes Hands Foundation

Diabetes Hands Foundation is a 501(c)(3) non-profit organization based in Berkeley, California that has been connecting, empowering, and mobilizing the diabetes community since 2008. Diabetes Hands Foundation is funded through sponsorship income, donations, grants, and earned income.

TuDiabetes (in English) and EsTuDiabetes (in Spanish), are social networks for people touched by diabetes. The sites were established in 2007 as the first social network for people touched by diabetes. TuDiabetes and EsTuDiabetes have more than 65,000 registered members and are visited by well over 200 meat tenderization methods,000 people per month. Initially built on the Ning platform, both nonprofit online communities were moved to the Discourse platform in 2015 to continue helping patients live with diabetes without feeling alone.

Between 2010 and 2013, Diabetes Hands Foundation partnered with Children’s Hospital Boston to develop TuAnalyze (in English) and EsTuAnalisis (in Spanish), two diabetes data collection best water bottle for toddlers, mapping, and surveying applications. Members of the online communities could submit their Hemoglobin A1C data, and the aggregate data and displays the results on maps. The project’s goal was to rapidly survey and better understand populations of people with diabetes through data donations. A research paper detailing the first lessons learned in connection with TuAnalyze was published in the Public Library of Science in 2011, and many other survey results have been published by the Boston research team.

The Big Blue Test is a program started by Diabetes Hands Foundation to raise awareness of the importance of exercise for people with diabetes. The program takes place leading up to World Diabetes Day (November 14). It reinforces the importance of exercise in managing diabetes by having participants test their blood sugar, get active, test again, and share the results online at bigbluetest.org. The results typically show how exercise reduces blood sugar levels for both people with diabetes and people without diabetes custom college football jerseys. For each Big Blue Test submitted, a donation to a diabetes charity has been made to help people with diabetes in need of supplies and/or education. More than 100,000 Big Blue Test entries have been received since 2009. As a consequence, more than $250,000 have been awarded in the form of Big Blue Test grants.

Diabetes Advocates is a program that serves as a platform for connecting individuals and organizations that have taken a leadership role in improving the world for people touched by diabetes, to amplify their voices, offer assistance in accurate reporting about diabetes in the media, and increase their impact in the diabetes community. Since 2009, the program has grown to nearly 400 members, many of whom have been featured on Health.com and other publications. Among other benefits, members are eligible to apply for scholarships to attend diabetes conferences, and micro-grants to support their creative ideas focused on making life better with diabetes possible. In 2012, nine grants of $2,000 were awarded as part of this program in support of diabetes education and awareness campaigns, conducted in their majority by members of Diabetes Advocates.

The Word in Your Hand project invites participants to share photos showing a word in their hands describing life with diabetes. Through the project, people with diabetes along with their family, friends and caregivers describe their feelings towards diabetes. Between 2008 and 2011, DHF licensed the Word in Your Hand project to LifeScan, Inc. for use as part of its Global Diabetes Handprint Campaign.

No-Sugar Added Poetry is a book of diabetes poems published in 2010 by the Diabetes Hands Foundation. It contains poems about life with diabetes written by members of TuDiabetes.org with a foreword by Bill Polonsky, founder of the Behavioral Diabetes Institute.

HealthSeeker was a social game on Facebook aimed at helping people live healthy lifestyles. The game was developed in 2010 by the Diabetes Hands Foundation in collaboration with the Joslin Diabetes Center. Players select missions such as stress-reducing or exercise-inducing activities to complete within a given period of time to help create a healthier lifestyle. In November 2010, the game was made available in Spanish. In June 2011, a HealthSeeker mobile app became available for iPhone and Android users. In late 2012, Diabetes Hands Foundation sold HealthSeeker to Ayogo Health, the original developer of the game.

Chairing the Board is Dennis Urbaniak. Among the members of the board are former acting United States Surgeon General, Kenneth P. Moritsugu; Lorraine Stiehl and Dayton Coles, current and former members of the Board of Directors for JDRF, respectively; Donna Hill, Vice President, Legal at Siemens Healthcare Diagnostics safe glass water bottles; and other key Patient Opinion Leaders in diabetes.

DHF has received advice from Dr. Anne Peters, from Keck School of Medicine, USC; John Brooks, from Joslin Diabetes Center; Paul Madden; Steve Edelman, from TCOYD; Bill Polonsky, from Behavioral Diabetes Institute; Jeff Hitchcock, from Children With Diabetes; Kerri Sparling (from Six Until Me); Huffington Post columnist and diabetes advocate Riva Greenberg, mHealth Alliance Executive Team Member Jody Ranck; John Sjolund the CEO of Patients Pending Ltd the makers of and others.